Skamligt, men inte oväntat

United sköt på ett briljant sätt upp citys titelfest – och på ett lika briljant sätt fixade dom det denna helg.

Vi har fått vänja oss vid att se detta United bete sig så här: Från magiska stunder till patetiska. Att förlora mot WBA – som låg 50 poäng efter och hade 15 raka bort utan seger – på hemmaplan är ingenting annat än skamligt. Men samtidigt är det som sagt inte oväntat.

Jag gissar att en hel del spelare just nu undrar om de får en chans i cupsemifinalen nästa helg. Med tanke på hur det såg ut lär det inte direkt vara kö till startelvan.

Fantastiskt:

Ingenting. Nada. Niente.

Helt okej:

Daves räddning på Livermores avslut i inledningen av matchen. Standard, men ändå superbt.

Bedrövligt:

• Det mesta. Först och främst energin och jävlaranammat i detta United denna gång. Sista tredjedelen var det hemskt att bevittna hur slött och tafatt det var. Bortsett från en straffsituation (som var lika given straff som Youngs häromveckan) och Lukakus två chanser skapade United i det närmaste ingenting. Trots 70 procents bollinnehav.
• Varför ställa upp med både Herrera och Matic som defensiva mittfältare hemma mot ligans överlägset sämsta lag? Det är ju inte direkt någonting som uppmuntrar till offensiv.

• Senaste gången WBA vann borta mot ett topp 6-lag var förstås mot United, i maj 2015. Herre min je. Senast United förlorade hemma i ligan mot något annat lag än city? Över två år sedan. Herre min je.
• Anfallsspelet. Herre min je, vilken o-organisation. Det var verkligen tillbaka till enmansföretag med enstaka fina insatser utan effekt. Och då hade José ändå, som han sa, sett till att liva upp träningarna i veckan för att hålla spelarna på tårna.

Sist: 

• Dåså, då var ligan officiellt över, lika officiellt som att United verkligen ska göra det svårt för sig att klara av platsen som first loser. På något sätt känns det lika pikant som skönt. Att detta United ska liksom «säkra» en andraplats efter att ha betett sig ungefär så här stora delar av säsongen känns inte rimligt.
• Pogbas gula, när han körde en «Scholes-i-Monaco»-hands var nog frukten av oerhört mycket frustration hos fransosen som slet väldigt mycket, men fick ut väldigt lite. Att han sen inte fick ens en timme på planen säger en del…
• Hur det kunde dröja till 77:e minuten innan Nyom drabbades av ett gult kort är ett stort mysterium. Hur många frisparkar drog han på sig dessförinnan? 50?