Det har varit några hektiska dagar för Manchester United efter superfiaskot mot Sevilla häromsistens.
En förlust mot Brighton var efter det debaclet otänkbart, och även om United gjorde sitt bästa för att bjuda in gästerna i matchen efter paus så var man ett nummer för stort.
Detta helt utan att imponera på något sätt i en i stora delar enda lång gäspning. Vi som hade hoppats på en rejäl offensiv med vågor av anfall efter anfall mot Tim Krul blev besvikna.
Men Mourinho fastslog flera gånger i veckan att han minsann inte tänker ändra sin stil och så länge han är manager är det väl bara att acceptera det. Även om det knappast gör att man reser sig upp ur soffan hemma eller sätet på Old Trafford utan snarare sjunker djupare ned.
Annonse
Anyway, vi vann och FA-cupen kan, än en gång som så ofta, bli Uniteds räddningsplanka under säsongen. Det är dags att ta tillbaka den bucklan igen och gå upp jämsides med Arsenal i «vår» cup.
Fint:
1-0-målet. United arbetade sig för en gångs skulle lugnt och metodiskt fram till Brightonmålet och bröt mönstret med ett snabbt inlägg från Matic.
Lukaku är nu uppe i 25 mål för säsongen och bör nå upp till 30, vilket ingen Unitedspelare gjort sen Robin van Persie och vår senaste ligatitelsäsong. Detta trots att han hade en längre period där han var oerhört blek.
Mata och Martial hade ett fint klapp-klapp-samspel i mitten av första halvlek. Kanske det mest minnesvärda överhuvudtaget från den här matchen.
Nemanja Matic må se långsam och omständlig ut titt som tätt, men i kväll lämnar han Old Trafford med 1+1. Som defensiv mittfältare. Det måste ju vara det ultimata för hans manager.
United har fortfarande inte släppt in ett enda mål i FA-cupen. Nu har vi inte mött några jättelag, men faktum kvarstår.
Blekt:
Scott McTominay stod för undermåligt passningsspel match igenom.
Andra halvleks oerhört platta spel. Felpassningarna haglade och när de väl gick rätt var det bara i sidled. Brighton bjöds in att avsluta med skott i var och varannat anfall. Ett tag maskade Hemma. Mot Brighton.
Hmmm:
José Mourinho påstod att Luke Shaw var en av de bästa vänsterbackarna around, följde upp sitt uttalande med att aldrig spela honom för att sedan spela honom i en halvlek och byta ut honom. Det är som att han inte riktigt vet vad han vill med Shaw.
Varken Pogba eller Sanchez fick starta matchen och ingen av dom fick heller chansen att imponera med något inhopp. Dels vad det – sett till deras form – helt rätt, men dels kan man också fundera hur två så stora spelare kan vara så ur slag? Och med så lite tid kvar av säsongen kan man fundera på vad Mourinhos lösning blir?
Annonse
Sist:
Nästa Unitedmatch dröjer alltså till 31 mars – och då ska jag ta med Rio, 9 år, till Old Trafford för första gången. Så sjukt mysigt. Och förhoppningsvis hinner Mourinho uppfinna en plan för att äntligen bjuda på ett målfyrverkeri av guds nåde.
Med Arsenal, city, Liverpool ute ur cupen redan är det trots allt läge för United att ta en titel i vår. Å andra sidan är ju Wembley Tottenhams hemmaplan nuförtiden …
