Svensk stemme: – Visar att Ralf håller svensken högt

Av: Mats Svensson

Ralf Rangnick tog vid där Michael Carrick lämnade över.

Manchester United post-Solskjaer är fortsatt obesegrat och vi fick ett litet smakprov på hur det “nya” United kan komma att se ut med en tysk vid ratten.

Fantastiskt:

• Det här var alltså första gången sedan 14. mars som United lämnade Old Trafford i ligan utan att ha släppt in mål. Det är NIO månader sedan. 

• Jag skriker alltid “skjut inte!” när Fred laddar för skott. Ofta skjuter han ändå och oftast går det fullständigt åt fanders. Men så helt plötsligt drar han iväg en skruvad höger (inlägg?) och jag hann inte ens reagera förrän bollen var i nät. 

• Uniteds första halvtimme var totalt dominant, på ett sätt som vi inte sett på mycket länge. Pressen – som tidigare bestått av att spelare tidigare sprungit lite när dom känt för det – såg betydligt mer synkad ut och Palace fick inte till några anfall överhuvudtaget. Att det i princip bara höll första tredjedelen av matchen är en annan sak. 

Intressant:

• Startuppställningen såg ett slags 4-2-2-2, vilket gav United en annan möjlighet att förvirra i både offensiv och defensiv. Med både Ronaldo och Rashford som spetsar blev djupledsspelet ett helt annat (men Rashford måste sluta agera 2020-talets Inzaghi i sin tajming) och i defensiven kunde pressen framföras mer effektivt. 

• Med tanke på att Elanga överhuvudtaget var med på bänken igen – och fick komma in – visar det att antagligen att Ralf håller svensken högt. Spännande inför framtiden, minst sagt. 

• McFred såg ut att trivas aningen bättre i den här formationen. Tidigare har lag bara kunnat springa rakt igenom vårt mittfält, men icke Palace. 

Inte imponerande:

• Sista 15 och första 15 visade att Rangnick har en del att jobba med. United stagnerade, slutade röra på sig och började spela dödgrävarfotboll. Kanske på grund av trötthet, kanske av andra anledningar. 

• Förmågan att skapa chanser, trots överläget. Under totaldominansen var det i princip bara Freds träff i Tomkins huvud som kan beskrivas som en hyfsat het chans. 

• Trots de tre poängen ska vi inte glömma att Crystal Palace – trots allt – hade matchens bästa chans innan Freds segermål. Det är som sagt aningen oroande. 

…and finally:

• Match utan betydelse i Champions League till veckan. Jag kan inte minnas när United senast spelade en avslagen gruppspelsmatch i Lennart Johanssons skötebarn. Så i stället för att lufta bänkspelarna i ligacupen (som vi ju för länge sen failade) så får de unga grabbarna chansen mot Young Boys i stället. Vi bör få se en del spännande starter, som Mengi, Amad och Elanga. Och givetvis med Mata som kapten. 

• Vi är ju inte så dumma att vi ser idel icke-förluster och en ny Messias och allt kommer bli frid och fröjd. Glöm inte starten Solskjaer fick, till exempel. Men visst känns det ändå helt okej så här långt?