– Ligaen är en lång golgatavandring mot avslutningen i maj

Ärligt talat är jag varken besviken eller irriterade eller nöjd eller belåten eller någonting. 2-2 hemma mot Aston Villa är vare sig en succé eller katastrof, med tanke på vad vi sett av United det senaste året.

Det är som det är, helt enkelt.

Man får göra sitt bästa för att försöka vänja sig vid att matcherna med dagens unga lag ser ut så här.

Men det är sorgligt att se så många på papperet högklassiga spelare vara så ointresserade, loja, mediokera, oskickliga och engagerade på en och samma gång.

Imponerande:

• De korta hörnorna! Har det hänt i modern tid att United lyckats göra två mål med den taktiken i en och samma match tidigare?

Okej:

• Det svenska stålet bet till vid ett tillfälle framåt mot Villa när Lindelöf äntligen dubblade sin målskörd i United. Men jag tyckte även att svensken var Uniteds bäste i defensiven, där han täckte upp för Maguire vid flera tillfällen.

Fascinerande:

• Med Fred och Pereira centralt (igen) är det som vanligt som julafton för motståndet. Aston Villas mittfält behövde i princip bara springa lite så var man igenom. Pereira är otroligt upp och ned, mest ned, och det speglades även denna kväll. Inlägget till 1-1-målet är fenomenalt (han slår förvånansvärt få bra inlägg med tanke på det tillslag han har), men sen så slår han en helt bisarr passning som tvingar Williams att ta ett gult kort. Det var också häpnadsväckande enkelt för motståndet att ta bollen av Uniteds centrala mittfält.
• Det krävdes alltså ett «självmål» av gamle Unitedmålvakten Tom Heaton för att hemmalaget överhuvudtaget skulle vara riktigt nära att göra mål i första halvlek.

Upplevde också en TUNG afton:

• Uniteds ytterbackar. Aaron Wan-Bissaka har haft en tung period efter sin fina inledning, som påminde en hel del om Matteo Darmians lovande start i United, med tveksamheter både offensivt och defensivt. Brandon Williams var inblandade i båda målen åt fel håll. Vid 0-1 stötte han i fel läge och vid 2-2 var han sen att ställa offside.
• Anfallsspelet i uppställt läge är fortsatt oftast ynkligt. Och när det gick snabbt, med James i spetsen, hann inga andra med och hans inspel nådde bara Villaspelare i straffområdet. Om man ska hitta någonting positivt i det är det väl att spelarna är tämligen konsekventa i att vara fantasilösa.

Hemskt:

• Passningsspelet, i synnerhet första 45, var undermåligt.
• Jesse Lingard blir 27 år om ett par veckor och ska rimligen var in his peak years, men när man ser honom vara på väg att hoppa in nuförtiden är det som att man ger upp. Han springer och springer och skapar lite ibland med sitt springande, men det är en spelare som alltså petas av en trött Juan Mata, vilket säger en hel del.

Sist:

• United snittar just nu 1,29 poäng per ligamatch. En gång sedan comebacken till högstaligan i mitten av 1970-talet har United haft ett lägre poängsnitt (visserligen när den är färdigspelad, men ändå): 1989-1990.
• Ligasäsongen är i mångt och mycket en enda lång golgatavandring mot avslutningen i maj. Jag skrev redan efter den horribla avslutningen i våras att jag såg fram emot den här säsongens slut. När vi nu snart är halvvägs in är vi alltså inte bara 22 poäng efter Liverpool utan 14 efter Leicester. Så illa trodde jag inte att det skulle vara, men så är det.
• Men på onsdag välkomnar vi Mourinho tillbaka till Old Trafford. Och jag blir förvånad om det blir mindre än fyra mål i den matchen. José verkar ha skaffat sig en helt annan gung-ho-mentalitet till fotbollen efter sitt sabbatsår. Jag litar också på att Martial tvålar till Spurs med minst ett hattrick. Det känns som att det kan vara dags för ett sista-minuten-avgörande då. För när hände det senast?
• Sen återstår det väl att se om vi svenskar ens får se United live på onsdag. Det har nu gått så långt att Viasat väljer Leicester-Everton före. Otänkbart för inte så länge sen, speciellt när vi har en svensk i laget.