En väntad reaktion

På ett sätt var den här segern mer imponerande än de tre föregående.

För på Tyneside var United lite slarviga och hade svårt att komma till lägen, vilket var en väntad reaktion efter tre imponerande supervinster.

Att då lyckas komma därifrån med en ytterst kompakt 2-0-vinst som var lika tung som rättvis visar att detta Solskjaertränade lag har styrt laget in i den fåra som vi bör vara i.

United är United och United igen.

Utomordentligt:

• Marcus Rashford är så jävla bra att jag blir rörd. 1+1 i kväll och det var så himla självklart att det skulle bli så. Det känns som om vi bara väntat på att det ska komma någon som Ole Gunnar och släppa lös denna råa talang av magisk anfallsfotboll. Att han har en riktigt bössa visste vi sen tidigare och i dag fick vi se hans lugn vid 2-0-målet.
• Vigge. Jeez. Rondon – som jag håller väldigt högt – hade knappt en chans på hela kvällen och det var Lindelöfs förtjänst nästan helt och hållet.
• Nollan! Äntligen! Heja David! Nej, men helt seriöst så ska vi inte underskatta betydelsen av att ge DDG en nolla att skryta över. Och försvaret.

Jorå:

• United hade en liten Louis van Gaal-Dödgrävar-första-halvlek med extremt mycket boll men få målchanser. Ändå var känslan att det här skulle ordna upp sig. Och det gjorde det.
• Bytena. Lukaku kom in och satte 1-0 med första touchen och var sen delaktig i 2-0. Alexis passade fram till 2-0. Det går inte att klaga på möjligheterna som OGS har från bänken och det går inte att klaga på impacten som bytena hade.

Icke gott nog:

• Antonio Valencia. Så klart. Inte sen Gary Nevilles dagar har en kapten varit högerback utan att förstå att det är dags att lägga av. Neville förstod det, men Valencia hänger i.
• Nemanja Matic kan fortarande inte övertyga mig om att han har vad som krävs för att spela regelbundet i den positionen. Det är för slött, för långsamt och för slarvigt.
• Phil Jones. Kom igen, man kan inte inleda matcher så där, även om man lyckas med jättetacklingar. Man kan inte ha såna sekvenser i matcher överhuvudtaget på den här nivån och då är ingen av oss förvånad över att han hade just det.
• Juan Mata hade en rejäl offday. Det får han ha.

Sist:

• Marriner var oerhört vilse i kväll. Han borde 1) ha visat ut Lascelles, 2) ha visat ut Voldemort.
• Det är numera bara SEX poäng från topp fyra. Om jag nu hade varit en sån som brytt mig om topp fyra. Men det är jag inte.
• Reading på lördag – och sen solsemester för grabbarna. Så jävla roligt.