Ansvarlig redaktør i Supporterklubben kommer ofte med sine kommentarer etter United-kamper på united.no, og vil fortsatt gjøre det.
Nå styrkes kommentator-korpset likevel med svenske Mats Svensson, som i første omgang også skal mene noe om Uniteds kamper.
35-åringen er sportsjournalist og har i en årrekke blogget om United for nettsiden www.muss.se. Han skriver også for United-Supporteren, tør å mene noe og har et godt øye for det som skjer. Vi vil legge ut hans kommentarer – på svensk – så fort de er tilgjengelige etter hver United-kamp.
Det finns hopp
Annonse
Av: Mats Svensson
SKAL MENE NOE: Mats Svensson:
Manchester United står inte att känna igen. För de av er som bara upplevt framgångar är det som att se ens älskade förvandlas till en helt annan och genomgå en slags personlighetsförvandling. Det är inte lätt att acceptera, men fördelen är att det finns hopp om förbättring. När det handlar om Manchester United gör det alltid det.
Själv har jag följt klubben sedan Jesper Olsen trollband mig i Tipsextrasoffan i mitten på 1980-talet. På den tiden var jag som 7-8-åring inte så värst intresserad av taktik, vem som tränade eller vilka spelare som anslöt. Det viktigaste var att få se bra fotboll, helst då spelad av guttarna i rött. Det hände i ungefär lika stor utsträckning som i dag, men kraven var inte tillnärmelsevis lika höga.
På den tiden fick man se max två-tre matcher med United per säsong. Men sedan både Premier League och Champions League gjorde entré i början av 1900-talets sista decennium har utbudet exploderat, och mitt intresse för just United parallellt ökat i ungefär samma omfattning.
Fakta Mats Svensson
Namn: Mats Svensson Ålder: 35 Bor: Eskilstuna, Sverige. Familj: Hustru Frida, son Rio (5 år) och dotter Penny (2 år). Gör: Frilansjournalist (för bland annat united.no), lärarstudent och bloggare. Favoritspelare: Ryan Giggs. Första idol: Jesper Olsen.
Tidigare hade jag flera favoritlag: IFK Göteborg, Milan och Djurgården (dock bara i ishockey) – men de har samtliga sjunkit allt längre bak i hjärtat. För med tanke på att stora delar av den nutida kulturen går ut på att sålla bland information och välja vad man ska ta del av har det blivit nästan bara United – i idrottsvärlden alltså – för min del.
Eftersom jag nästan hela mitt arbetsliv jobbat som sportjournalist kan det kanske och bidragit till att jag på min lediga tid valt endast det bästa.
Sedan hösten 2009 har jag bloggat på Manchester United Swedish Supporters hemsida, muss.se/blogg, och försökt hålla mig till åtminstone ett inlägg om dagen. Jag försöker där vara så objektiv jag kan, eftersom jag inbillar mig att fans skulle se igenom det om man är för subjektiv åt något håll. Ibland misslyckas jag förstås, men vem gör inte det? Fråga random supporter av United i dag om han eller hon tycker att spelarna sköter sitt jobb så skulle du få 99 nej av 100 möjliga. Den 100:e skulle ljuga.
Jag älskar statistik, samtidigt som jag är väldigt kluven till den. Den här säsongen har varit fantastisk för kalenderbitare, men också en mardröm om man håller Manchester United kärt. Moyes och hans spelare har raderat ut svit efter svit och vi har lidit och lidit. Ändå sitter jag och kollar upp och jämför, ofta för att hitta en avledande manöver mitt i besvikelsen. Som exempel har United just sitt sämsta målsnitt på Old Trafford i ligaspel sedan 1989-90 (1,38 mål per match i dag, 1,37 då). Och att Liverpool – japp, så är det – har fyra spelare som skapat fler chanser än den Unitedspelare som skapat flest.
Men än är säsongen inte över, inte på planen i alla fall, och vi har framförallt tre hemmamatcher av åtminstone kosmetisk betydelse kvar: Olympiakos, Liverpool och City. Härnäst väntar dock först WBA till helgen och en stund efter den matchen kan ni läsa mina tankar här på united.no.
