Det var ju ganska roligt att se Uniteds energi i 45 minuter. I alla fall.
Sen var det inte så att man stod i givakt för att hylla en mästerlig andra halvlek från hemmalagets sida.
Manchester United av i dag är inte i en fotbollsklubb i harmoni (även om företaget är det fortfarande), för att uttrycka det milt. Men förvånar resultaten så här långt in på säsongen? Nej, knappast. Det ligger alltid såna här resultat och lurar runt hörnen.
Jag håller ändå tillbaka lite här denna gång efter vreden senast. Jag vet inte varför, men jag känner mig inte arg utan mer uppgiven. Lite som under Louis van Gaals sista tid i klubben, faktiskt.
Annonse
Okej:
Första halvlek såg United spela med hög press, två ytterbackar/mittfältare som stressade Spurs till misstag och det skapades både ett och två och tre riktigt bra lägen där åtminstone ett borde ha resulterat i mål (Lukaku får inte missa där).
Luke Shaw hade ett par ruscher som påminde om hans form innan benbrottet. Det gäller att hitta ljusglimtar.
Över 25 avslut mot mål är vi inte bortskämda med heller.
Mindre okej:
Det här var Uniteds största hemmaförlust på över fyra år. Och José Mourinhos största hemmaförlust ever som manager.
Defensiven. När Mourinho valde att spela Ander Herrera (!) som mittback så var det egentligen bara en tidsfråga innan det straffade sig. Spanjoren var medskyldig till ett mål, medan allas våra Helan & Halvan fick se sina säsongsdebuter resultera i att de inte var med på noterna när det brände till i straffområdet (även om Smalling stod för en mästerlig brytning i första halvlek). Mourinho valde på förhand att «offra» defensiven för att satsa mer på klassisk pressfotboll, men samtidigt kan man inte stå för de misstag som Uniteds försvarare stod för. Klasskillnaden jämfört med belgarna i centralförsvaret på andra sidan planen var oerhörd. Det blir kul att se Smalling-Jones-Lindelöf-Bailly-Matic-Herrera-Carrick-Bruce alternera som mittbackar ända till maj. För vår manager erkände efteråt att han inte vet vad hans bästa försvarsuppställning är …
Fortfarande, efter över två år som manager, så saknas en grundidé i offensiven från United och Mourinho. Det är egentligen helt ofattbart, men så är det. Och det här är Mourinhos bygge. Det är det här laget han har byggt upp och det är med det han ska nå framgångar.
Och vad händer nu?
José Mourinho gjorde verkligen en grej av att tacka samtliga spelare samt Stretford End efter matchen. Som alla vet gör José Mourinho aldrig någonting spontant utan det här hade han sannolikt tänkt ut i samma stund som Lucas Moura förnedrat Chris Smalling. Tanken bakom? Tja, säg det. Kan vara ett farväl, kan också vara en markering mot ägarna som ju fortfarande är nöjda med en topp fyra-placering, lika väl som det kan vara ett sätt att behålla fansen på sin sida.
Säsongen är så klart inte över, ligatitelmässigt, än. Vi är trots allt fortfarande bara i augusti, och första halvlek såg lite ljus i beckmörkret. Men det finns ingenting som talar för en utmaning om titeln i vår heller.
Burnley står för motståndet i nästa omgång och jag har inga förväntningar på någonti
