Mästerlige Martial

Puh.

Efter några eoner av allt annat än trepoängare fick vi i alla fall inleda 2016 på bästa sätt, resultatmässigt. Och det kan vi tacka Anthony Martial för. Lagets yngste spelare fortsätter vara lagets bäste spelare i offensiven – och denna gång fick han dessutom utdelning på sina insatser.

Tre poäng är alltid tre poäng. Alltid. Faktiskt.

Nu återstår att se hur/om United kan bygga vidare på detta, eller falla tillbaka i gamla synder igen. Kanske är det tacksamt att det är två andra Unitedlag som står för motståndet härnäst. Kanske inte.

Oavsett vilket så mår jag i alla fall lite bättre nu än jag gjorde för några timmar sedan.

Enastående:

• Anthony Martial. Lagets bäste målskytt sattes ut som wingback i första halvlek. Efter paus fick han lite mindre defensivt ansvar – till en början – och tackade för förtroendet. Som så ofta var det han som på egen hand sysselsatte motståndarförsvaret och han har verkligen höjt sig ett snäpp i passningsspelet också. Höjdpunkterna var så klart hans pangnick och det fenomenala förarbetet till …
• … Wayne Rooneys avslut vid segermålet. Kaptenen må vara långt ifrån zenit av sin karriär, men han har fortfarande dessa delikatesser kvar i sin arsenal. Första ligamålet sen 17 oktober kunde ha kommit lägligare, men det kom lägligt ändå.

Hög klass:

• Ashley Young. Fördubblade nästan sin totala chansskaparskörd från resten av säsongen. Var den som bidrog mest offensivt i en hemsk första halvlek och det var ingen överraskning att hans inlägg hittade Martials panna. Tyvärr är han tillverkad i ett material som mer liknar Rafael än Evra så han linkade av i slutet av matchen. Inte för första gången.
• Morgan Schneiderlin. För varje match blir det än mer obegripligt varför han suttit på bänken under december. I dag körde han dammsugaren i vanlig fin ordning, drog på sig frisparkar och missade några passningar, medan han samtidigt lyckades vara dominant i brytningarna.

Klass:

• Wayne Rooney. Har sett lite vassare ut de sista matcherna än tidigare. I dag hade han lika många avslut på mål som han haft totalt i sina åtta föregående matcher på Old Trafford. Drog igång första halvleks finaste anfall med en utsökt cross till Young, vars inlägg han sen fick pannan på.
• David De Gea. Så klart. Finns ingen anledning att fråga varför.
• Juan Mata. För ovanlighetens skulle växte spanjoren ju längre matchen led. Efter paus var han inblandad i mycket; han dribblade, sköt, var fin i one touch-spelet.
• Andra halvlek. Inte toppbetyg, men med tanke på de insatser vi sett tidigare efter Van Gaals omklädningsrums-teamtalk i paus så var det här ett kliv uppåt. Inställningen såg annorlunda ut, det var mer fokus och jävlaranamma, till och med efter 1-1.

Gränsfall mellan okej och inte okej:

• Bastian Schweinsteiger. Tysken var knappt inblandad i första halvlek då spelet mest fokuserades på kanterna. Hans mest minnesvärda insats var visserligen viktig – när han slet fram bollen till Young för att leverera till Martial – men överlag var han inte alls lika tongivande som jag hade hoppats. Å andra sidan jobbade han stenhårt och tog tillbaka mängder med bollar. Oklart vad jag tycker om hans insats. Men Bastian Schweinsteiger är ju Bastian Schweinsteiger så det ska mycket till för att hans sparkapital ska ta slut.

Får inte toppbetyg:

• Phil Jones. Det är snart dags att ta farväl av den fortfarande unge engelsmannen som denna gång inte klarade mer än 45 minuter innan han fick linka av med en skada. Det är inte ens roligt att skämta om hans skade-cv längre, och då har det gått långt.
• Försvarsspelet vid 1-1-målet. Den gamle Östersundspelaren Barrow snurrade första med Darmian, med Blind som åskådare, och därefter var Juan Mata närmast när Sigurdsson nickade in kvitteringen. Mata ska väl aldrig vara närmast någon som nickar bollen i Uniteds straffområde.

Zzzzzzzzzz:

• Första halvlek. I stället för att bygga vidare på myteriet från första halvlek mot Chelsea valde spelarna att lyda order och bjuda på en 45:a i klassisk Louis van Gaal-stil. Så trist, så trött, så fantasilöst och så innerligt bedrövlig. Jag tror jag hade fyra noteringar från den delen av matchen och det kändes lika inspirerande att skriva om som att stå och slå sig själv i pungen med en domkraft som att skriva om den.
• United har fortfarande inte gjort ett enda ynka mål på hemmaplan i första halvlek sedan 30 september. Ofattbart. Fullständigt.

Epilog:

• Fabianskis nick, alltså. Om den suttit hade humöret varit aningen annorlunda hos väldigt många människor denna kväll.
• Louis van Gaal får ingen egen rubrik denna gång, men att han valde att starta med en trebackslinje igen är ju makalöst. Liksom hans uttalande efteråt att han ”enjoyed the first half more than the second half”. Det säger kanske allt om hans syn på fotboll: Chanser framåt är av sekundär betydelse. Att han, trots tre där bak, lyckas begränsa Swansea till få klockrena är mer betydelsefullt.
• Sheffield United på hemmaplan i cupen coming up. Vågar man be om en majestätisk föreställning då? Nej. Jag är nöjd med avancemang i det här läget. Jag vill inte bli för kräsen – än.