Newcastle var generöst så här i juletid – och United tackade och tog emot för samtliga gåvor.
4-1 på Old Trafford var till och med i underkant och förhoppningsvis kan United fortsätta bygga på det här, även mot lågt ställda lag som väljer att inte dela ut presenter.
Fantastiskt roligt:
Annonse
Alltså, som om inte Marcus Rashford var nog, så har vi som vi alla vet ytterligare en superintressant och egenproducerad anfallare som den här säsongen satt sig i skallen även på spelare utanför Unitedsfären. Mason Greenwoods transformation till 2020-talets Robin van Persie fortsätter i ett häpnadsväckande tempo. Inte bara för målet (som ju var magnifikt, touch eller inte touch) utan för att han har både självförtroendet och förmågan att gå rakt på mål. Man «vet» att han kommer att skära in och avsluta med vänstern, men likt Henry en gång i tiden gör han det för bra för att försvararna ska hinna med.
Paul Pogbas comeback har höjt standarden, och om möjligt kraven, på United. Nu kom han in i ett läge där Newcastle redan blottat halsen och lagt av, men det syntes direkt att fransosens direkta spel från mittfältet är ett annat än det vi har haft under hösten. Om han spelar så här trots att han varit borta i tre månader och inte vill vara kvar i klubben kan vi ju bara föreställa oss hur bra han kan spela när han är helt matchfit (och vill vara kvar i klubben).
Anthony Martial kunde ha blivit förste spelare sen just van Persie att göra ett hattrick i ligan (tror jag), men Solskjaer valde med all rätt att vila fransmannen sista halvtimmen. Han var bara centimeter från att lyckas med tre fullträffar och båda hans avslut var högklassiga. Det första kanske Dubravka borde ha gjort bättre ifrån sig på, men han drog den överraskande på första stolpen och vid matchstängande 4-1 såg han ut att få bollen för långt fram, men coolheten i chippen var strålande.
Finemang:
Vi ska inte bara titta på de stora misstag som Schär & co. bjöd på. Presspelet från hemmalaget satte ju Newcastlespelarna på pottan flera gånger och även i uppställt spel (när Pogba kommit in) fanns tendenser som vi inte sett så mycket av hittills under säsongen. Han lägger bollar som varken McTominay eller Fred gör, eller Pereira klarar av och den nivån behövs i United. Speciellt när man har bollen 75 procent av matcherna.
4-1 på hemmaplan mot ett på papperet sämre lag. Så där som det ska vara och borde vara oftare än det är. Det är ju härligt att vara uttråkad av ett United som bara spelar av matchen i stor ledning än av att vara det av att se ett United som inte klarar av att kvittera mot Watford.
Apropå hur det ska vara: Uniteds 3-1-mål var ett klassiskt Unitedmål. Ut med bollen på kanten, inlägg, nick i mål. Enkelt, men ack så svårt att utföra. Och Rashfords spänst … det var lika oväntat som underbart. Flera sådana mästerverk, tack!
Förmågan att vända matcher. Nu vore det givetvis roligare och skönare för hjärtat om United slapp hamna i underläge, men det är en förmåga som bör finnas och också bör underlätta för spelarna att veta att den finns. Det har varit lite si och så med det det senaste året.
Det här var nästan en perfekt kväll för Ole Gunnar och hans planer inför det hektiska schemat. En bekväm seger, möjligheter att vila spelare och Pogba med ännu mer minuter i benen (även om jag så klart undrade varför han inte startade och spelade kanske 45-60 i stället). Enda plumpen är så klart McTominays skada, men i övrigt blev det en prima afton.
Fortfarande kvar på önskelistan:
Nu drog AWB till med en strålande assist, men det går inte att påstå att varken han eller Shaw (som plötsligt är tillbaka som given i startelvan) erbjuder kontinuerlig offensiv spets från kanterna. Solskjaer själv pratade om detta tidigare i veckan, men det krävs mer ändå.
Första 15-20 var det rena rama hönsgården i Uniteds försvar och varken Lindelöf eller Maguire höjde sina potentiella prislappar. De ser ibland inte alls samspelta ut och det kanske man får köpa med bara en halv säsong tillsammans, men samtidigt är det ju inget social projekt att spela i United. Här ska man producera så fort det bara går och det gör inte den här duon kontinuerligt. Än, får jag väl tillägga.
Inte julmumma:
Scott McTominay hade en märklig start på matchen och såg övertaggad ut. Först varning redan innan halvminuten gått och därefter gav han sig in i närkamper som en duracellkanin. Skotten utgick sedan i paus och enligt uppgift lämnade han sedan Old Trafford på kryckor. Aldrig roligt när någon blir skadad, men med tanke på Uniteds skrala alternativ på innermittfältet är det extra jobbigt om McTominay missar de närmaste veckornas spel.
Alltså, varför kan inte United göra fem mål på Old Trafford längre i Premier League? Det här sånt här man som bortskämd Unitedfan vill kunna gnälla på nuförtiden och det känns skönt att kunna lyfta det ibland. Men faktum är att det börjar närma sig ett årtionde sen det hände.