Det vi – och United – behövde

Det var en premiär som lovade … tja, inte mer än det vi sett de senaste åren. Speciellt inte med tanke på den kaotiska försäsongen.

Men 2-1 och en hyfsat övertygande vinst hemma mot Leicester var precis vad United behövde. Och framförallt var 2-0-målet exakt det Luke Shaw behövde.

Vi fans behövde det också.

Vi behöver få se ett United som levererar. Åtminstone ett tag till.

Mums!

• Först och främst: Starten! Med den senaste månaden i bagaget kom United alltså till en hemmapremiär mot Leicester utan att vara superfavoriter att vinna. Någonting som varit otänkbart i princip under hela min livstid. Att då få en straff till skänks i matchens andra minut var som manna från himlen.
  Och så straffen då. Mannen med den här delen av universums bästa självförtroende just nu kunde ju inte bara missa.
• Mittfältet. Även om Operation Stänga Matchen inleddes rätt snart efter 1-0-målet gick det inte oss förbi att firma Pogba-Fred-Pereira såg lite spännande ut. Och då har vi alltså Matic-Fellaini-Herrera att förhålla oss till.
• Luke Shaw alltså! Precis som Darmian på andra sidan tämligen ofarlig i majoriteten av matchen och så drar han från ingenstans in sitt första seniormål i karriären! Underbart! Det kanske inte tar bort misstagen från honom, men det kanske ger hans självförtroende en välbehövlig skjuts.
• Paul Pogba alltså. Grabben kom tillbaka till United i måndags och körde den här insatsen efter fyra träningar. Wow.

Försäsongs-/säsongsinledningsklass:

• Mourinho valde alltså att ställa Bailly-Lindelöf, som rimligen är truppens bästa mittbackspar, som förstavalet i premiären. Det är en kombination han ytterst sällan valt (knappt alls), men trots baklängesmålet måste det här vara framtiden. Vare sig ivorianen eller svensken gjorde bort sig utan stod för två habila insatser med både trygghet och snabbhet. Nu vore det önskvärt om Mourinho kunde sätta en back four.
• Fred lovade gott. Brassens snabba teknik och passningsspel kan bli en uppgradering på Matics ofta lite långsammare aktioner.
• De Gea. Alltid minst en sjua i betyg. Ett par standardräddningar «förstördes» lite av reduceringen, där vi bortskämda Unitedfans kunde ha krävt mer.

O-bra:

• Avslutningen kunde vi kanske ha klarat oss utan, men ibland hör det till, oavsett hur matchbilden sett ut.
• Jag blev direkt orolig över att United skulle se till att täta defensiven efter 1-0 och det blev egentligen så. Nu har vi inte sett något gung-ho-anfallande United ens på Old Trafford de senaste åren, men det går faktiskt. Att. Kräva. Mer. Offensiv.
• Matteo Darmian fortsätter att vara oerhört skicklig på att övertyga mig om att han inte är bra nog. Jag kan för mitt liv inte se vad han erbjuder detta lag, som en spelare som Fosu-Mensah (som dessutom har dubbelnamn!) inte kan erbjuda?
• Alexis har ju sett extremt pigg ut på försäsongen, men det dröjde typ en timme innan chilenaren kom igång. Hans silverfatsservering till Lukaku var frukten av hans intensiva och härliga energi, men det måste gå att få ut mer av den.
• Rashfords låga lägstanivå är fortfarande lite jobbig att bevittna. I kväll var den låg igen och snart får vi – med tanke på att erfarenheten borde börja slå in – kunna kräva att den höjs.