– Det är vad klubben handlar om

Av: Mats Svensson

Säsongen har varit över ett tag men ändå finns dominerar Manchester United. Överallt. Det är så dagordningen är i den engelska fotbollen. Först United – sedan allt det andra, det mindre viktiga, mindre intressanta.

I kväll finns det så många vinklar att använda, men jag tycker ändå att två tonåringar är mest värt att lägga fokus på. Ryan Giggs och Nemanja Vidic med flera får ursäkta, men de tillhör numera det förflutna medan Adnan Januzaj och James Wilson är framtiden.

Manchester United har två spelare födda 1995 som under en katastrofal säsong gjort två mål i sina debuter från start. Det är vad den här klubben handlar om och som gör den så oerhört lätt att älska i både med- och motgång. Hyllningarna på Old Trafford efter sämsta säsongen på 25 år visar precis detta.

Adnan Januzaj.

Oh. My. Överlägset bäst på planen. Om en ung Giggs ”just floated over the ground like a cocker spaniel chasing a piece of silver paper in the wind” på 1980-talet så är det här 2010-talets motsvarighet. Vad skulle man då beskriva det som? Han ”just floated over the ground like a hipster chasing a lost Swedish House Mafia ticket”?

En ren och skär njutning är det i alla fall att se belgaren spela boll när han är på det här spelhumöret.

James Wilson.

Pojkdrömmen som pojke. Han är några månader yngre än Adnan men kanske en lika stor talang i sitt skrå. Jag, som gammal anfallare, älskar extra mycket när klubben släpper fram sina egna forwards och speciellt när dom lyckas. Förutom på målvaktspositionen är det här den absolut svåraste att gå hela vägen i klubben. Wilson har förhoppningsvis det som krävs. Och vilken känsla det måste ha varit att – med U21-finalen i sikte – bli utbytt efter två mål i debuten på Old Trafford och då få skaka tass med Robin van Persie som ersättare.

Du kan følge Mats på twitter ved å trykke her, på Facebook ved å trykke her, eller sjekke bloggen hans her.

En epok. Den bäste mittback – i konkurrens med Rio och Jaap – som jag sett i klubben under mina snart 30 år som supporter. Kommer att bli enormt saknad även om han kanske bara kommit upp i 90 procent efter sin svåra knäskada. Satt framför tv:n och försökte pressa fram några tårar hos honom – omöjligt uppdrag förstås.

Manchester United as we know it:

Pressen. Medan Sunderlandspelarna fick jogga lite som de ville utan att Unitedspelarna ens brydde sig om att stressa dom var det en helt annan bild vi fick se i dag. Som exempel kan vi visa detta: Hull slog 7 passningar rätt på Uniteds planhalva under första halvlek.

Phils phantasivärld. För den unge Jones existerar ingenting annat än ett stort vakuum och en fotboll. Därför är Phil Jones också mer skadad än hel under en fotbollssäsong. För verkligheten ser trots allt annorlunda ut.

Intressant:

Kagawa. Japanen fick för första gången (?) chansen som central mittfältare från start och i första halvlek gav det resultat. Shinji var som vanligt rörlig och till skillnad från andra på den positionen så sitter det i ryggmärgen att följa med i anfallen vilket var en stor bidragande orsak till Uniteds chansskapande.

[poll id=»78″]Lawrence. Härligt företagsam och inspirerad, sköt, utmanade, gick rakt mot mål och var allmänt positiv. Och vad härligt det var att se honom och Januzaj stå och diskutera inför en frispark i farligt läge!

Ledsamt:

Afrotankens insats. Marouane Fellaini fick å sin sida chansen som släpande, i nummer 10-rollen. Okej, han får ett par assists till sitt namn, men ojojoj, vad han såg beskedlig ut. Om Adnan var ett huvud högre än övriga var Fellaini, hår och längd till trots, ett huvud kortare. Det var inte många rätt där och det känns extra ledsamt när man som jag börjar tycka synd om honom. Avslutet innan Wilsons 2-0 till exempel? Och visst krönte han kvällen med att blockera Büttners jätteskott? Kan bli en kort karriär i klubben.

Bedrövligt:

Craig Pawson. Kvällens domare stod för en av de märkligaste insatser jag sett på länge när det kommer till straffsituationer. Han kunde – och borde – ha gett United en handfull straffar. Som bekant blåste han för noll. Figueroas attack på Januzaj var en av de värsta missarna. Där fanns det knuff, tackling och hands som ett enda stort smörgåsbord att bara plocka ifrån. Pawson dissade det helt.

Attacken på Adnan. Han måste inbjuda till efterslängsstampar. För precis som Riether tidigare under säsongen kände Meyler en oemotståndlig lust att bete sig som ett svin mot just Januzaj. Räknar med minst tre matcher för Hullspelaren efter dagens stampande.

Du kan følge Mats på twitter ved å trykke her, på Facebook ved å trykke her, eller sjekke bloggen hans her.

And finally:

22 is the number. Giggs menade verkligen att alla skulle få spela. Nu har han på tre matcher startat med 22 olika spelare och bibehållit traditionen med rotation på ett extremt sätt.

25 is också the number. Det här var den 25 backlinjen Manchester United använde från start under säsongen.

No Rio, no Evra. Att ingen av dessa herrar var med tar jag som ett tecken på att båda är på väg att förlänga med klubben.

Giggsy’s speech. Här var det mer känslosamt på utsidan än hos Vida och det kan tyda på att han inte spelar vidare nästa säsong.

Up for grabs! Sjätteplatsen är fortfarande i sikte! Hooray (eller inte)!

Avslutande känsla: I morgon eller åtminstone innan Southampton har vi fått reda på att Louis van Gaal är näste man att ta över vår älskade klubb.