Samma kväll som skriverierna om ytterligare en schism mellan Pogba och Mourinho ramlade ner över oss fick vi – detta.
En clownutvisning signerad Sergio Romero, en Romelu Lukaku med marginalerna mot sig och en andra halvlek så blek att den fick ett Championship att äga Old Trafford.
Och som grädde på moset blev Phil Jones den som avgjorde matchen till Derbys fördel.
Annonse
Det var med andra ord en kväll så långt från Unitedperfektion man kan komma som hemmasupporter.
Inte lika uselt som det skulle kunna ha varit:
Anthony Martial såg pigg ut stundtals. Han hade ett gäng avslut mot mål och skapade flera chanser värda namnet. Det var länge sen jag såg honom så spelsugen i offensiven. Defensiven är som den är så klart, vilket är en förklaring till Mourinhos avoga inställning mot Tony och mer generösa dito mot Sanchez.
Lee Grant kom in efter Romeros Barthezfasoner och gjorde det han kunde mot sin gamla klubb. Hans första superräddning fick nog garanterat De Gea att knyta näven i tv-soffan. Att han sen inte var ens nära på någon straff är en annan sak.
Det är svårt att kritisera unge Diogo Dalots hemmadebut, speciellt när han visade hur man slår inlägg, vilket en viss annan högerback i laget har vissa problem med. Portugisen måste så klart få chansen i ligan så snart som möjligt.
Man måste ändå, motstånd och insats till trots, imponeras av att United och Fellaini lyckas trycka in en kvittering i slutminuten. Marouplane B levererar då och då. Den här kvällen även med en stensäker straffspark. Belgaren har inte bara nio liv i United utan verkar ha evigt.
Uselt:
Jesse Lingards insats var under all kritik. Efter assisten till Mata var han en passagerare, varken mer eller mindre.
Avsluten i första halvlek var så klart hemska, efter att lagets coolaste avslutare visat vägen tidigt. Lukaku får inte bränna de lägena och Mata, som brukar vara så cool, kunde ha halvt stängt matchen.
United vinner aldrig straffsparksläggningar längre. Inte ens när vi sätter sju raka.
Lika uselt som det såg ut:
Andra halvlek var redan innan utvisningen och Derbys 2-1 så långt under det man kan begära av ett Unitedlag att det är svårt att förstå. Hur kan man låta ett Championshiplag ta kommandot och styra över ett lag fullt med landslagsspelare från England, Brasilien och Belgien? Vad är det som gör att det här laget är fullt av spelare som istället för att kontinuerligt spela med den fantasi och flärd de skulle kunna erbjuda istället agerar som funktionella högerbackar á la Mikael Nilsson?
Sergio Romero hade en sån där match som liksom alltid lurar runt hörnet, med snedsparkar, skrevräddningar och konstiga utboxningar så att det röda kortet kom var inte direkt oväntat. Argentinaren är bra, så klart, men han är inte Unitedbra.
Sist:
Annonse
Juan Matas 1-0 var den oemotståndligt trevlige spanjorens första hemmamål på nästan ett år. Det är ju helt galet.
Från 15 raka nästan klockrena straffsparkar (hur ofta ser man det?) till Phil Jones. Till slut gick det inte att undvika. Det var klart redan efter fyra-fem skott i krysset att han skulle bli syndaback.
Well, på det igen till helgen. Ytterligare ångest står runt hörnet och väntar på oss!
