Mina händer har skakat så länge att jag inte kunnat skriva.
Det här är ett av de finare ögonblicken jag upplevt som Unitedsupporter: Att se oss uträknade, med dussintalet skador och i underläge mot en av favoriterna till titeln – och det med tonåringar och mängder med andrahandsval (till och med tredjehands i vissa fall!) i elvan – vinna på bortaplan … alltså, det är oerhört svårt att ta in.
Annonse
Jag körde de sista minuterna på golvet, utan ljud, darrande.
Och det är nästan så att jag faktiskt saknar ord. Men eftersom jag har betalt för att skriva ned just ord, får jag inte sakna det just nu.
Vi sjuder av självförtroende nu, i alla fall.
Bland det finaste jag upplevt som Unitedsupporter:
Ole Gunnar Solskjaers intåg i United har alltså förvandlat klubben från en överkokt Farbror Blomkål till en attraktiv Farbror Sparris. Sen han ersatte Mourinho har han alltså förlorat en enda match och den förlusten visade sig vara betydelselös.
Med Sir Alex Ferguson och Eric Cantona utanför planen och Chong, McTominay, Rashford och Greenwood på den stod alltså detta United för en av de finaste insatser jag upplevt som supporter. Skitsamma att det var «tur», skitsamma att PSG «ägde» matchen, skitsamma att det avgjordes av en «slump». När Marcus Rashford smällde in 3-1 mot dubbelt så gamle legendaren Buffon på Parc des Princes stannade mitt hjärta för någon sekund.
Vi kan inte bortse från det faktum att Romelu Lukaku nu har gjort fler mål på en vecka än Alexis Sanchez gjort under hela sin Unitedkarriär. Nu säger det visserligen mer om chilenaren än om belgaren, men Lukakus lyft den senaste tiden är fantastiskt roligt att skåda. När han hade satt 1-0 var jag fortfarande tveksam till en eventuell vändning och undrade om det inte varit bättre om han ramlat och fixat en straff i stället, men samtidigt visade hans beslutsamhet vägen för United.
Som sagt: Greenwood, Rashford, McTominay, etc … United kom till start utan halva förstaelvan och lyckades alltså spöa detta stjärnstinna PSG på bortaplan. Med 3-1. Med superstjärnan Pogba på läktaren. Herregud. David De Gea stod inte för någon magi i dag, men hans rutin och erfarenhet och pondus är så ovärderlig.
Marcus Rashfords nerver. Första Unitedstraffen ever, i det läget, i den minuten, i det … aaaargh. Jag har länge varit förälskad i Rashford och att jag tidigare under dagen fick min son Rios önskelista inför 10-årsdagen med «Unitedtröja Rashford» känns så oerhört passande denna afton.
Imponerande:
Annonse
Solskjaers drag att sätta Bailly-Young som högerflank visade sig ganska tidigt var helt misslyckat. När den totalt misslyckade Bailly haltade (det var han tvungen att göra för att behålla värdigheten) av redan tio minuter innan halvtid förändrades en hel del av matchbilden och den visade samtidigt att Ole Gunnar inte har några problem med att svälja stoltheten och göra förändringar. Sen är det frågan om detta ses som tillfälligheter för en oerfaren manager eller omd det bara är så att en oerfaren manager och United passar sällsynt bra ihop. Lite som Zidane och Real, för att dra ett aktuellt exempel.
Lindelöf. Herregud, vilken ledargestalt det är numera. Vad hade Mbappe i kväll egentligen? Och Smalling var inte långt efter, faktiskt. Hans ananashuvud var oftast där vi önskade att det kunde vara.
Efter Irwin och Evra har United inte haft någon beständigt vänsterback av tillräcklig kvalitet, men Luke Shaw gör sitt allra bästa för att bli just denna ersättare. Mot PSG höll han åter en hög kvalitet.
Jag vill inte ta åt mig all ära, men jag tjoade faktiskt «skjuuuut» innan Rashfords skott som Lukaku satte returen på. Och här vill jag inte lyfta fram mig, utan just Romelu, som var exakt den striker som han ska vara i det läget.
Första bortasegern i CL-slutspelet på ÅTTA år har sällan känts så skön. Eller, den har aldrig det. Att det dessutom var Uniteds NIONDE raka bortaseger in all competitions … klubbrekord … Solskjaer … wow.
(Det oundvikliga) Ifrågasättandet:
Vad betyder VAR egentligen? En sån här kväll älskar man ju video och allt detta, för i ärlighetens namn kan det inte ha varit många av er/oss som skrek efter straff efter Dalots skott?
«PSG var överlägset, det här är bara tur, United var inte värda detta». Jo, det var United. På samma sätt som Mourinhos Porto var det på Old Trafford i början av 2000-talet.
Sist:
Kimpembe hade allt med sig i förra mötet. Så det gjorde inte ont att se honom faila mot United i Frankrike.
Alltså, med detta i bagaget kan jag inte tänka mig att Arsenal gör annat än skakar totalt inför söndag. Jag ser ingenting annat än en vinst där nu.
Jag ger inte Fred några superbetyg för insatsen i Paris, men brassen gjorde faktiskt bra ifrån sig. För en gångs skull. Samtidigt var han för en gångs skulle den överlägset mest namnkunnige där på mitten.
Alltså, jag vill inte vara sån, men Angel Di Maria … hur mår du i dag? Känns det bra? Sorry för det. Eller inte.
