Erik ten Hags Manchester United vek ner sig igen – och Newcastles 2-0 var inte bara helt i sin ordning utan kanske till och med i underkant.
Annonse
Høydepunkter fra kampen:
Inte kattskit:
Bara 0-2 ändå. Med Liverpool-freak-effektivitet hade det här kunnat bli mycket värre.
För dåligt:
Inställningen. Alldeles för vekt. Newcastle var mer taggade, mer villiga att ta löpningar och – helt enkelt – att vinna.
Prestationen. Alldeles för dåligt på för många håll.
Kämpaglöden. När passningarna och taktiken inte sitter bör man kunna kräva en betydligt starkare glöd hos spelarna. Men passionen såg obehagligt mycket ut som det gjorde under Ralfs famösa vårsäsong i fjol. Och det var inte roligt att se.
Katastrofalt:
Eriks facit mot topp 9-lagen på bortaplan den här säsongen är pinsam. 25 insläppta mål på 6 matcher – noll poäng inkasserade. Minns hur vi under Solskjaer – och med noll publik – vann och vann på resande fot. Nu verkar det som att United, oavsett uppställning, inte har det i sig att kunna hantera motståndarna på deras hemmaplan.
Offensiven. Ingenting stämde. I princip noll. Ett avslut på mål säger det mesta.
Wout Weghorst må vara en favorit hos Erik ten Hag, men han lär knappast bli en hos mig. 9 ligamatcher från start har givit oss 0 mål och ynka 3 avslut på mål. Han fungerar inte som targetspelare, kan givetvis inte vara ett hot i djupled, är helt ofarlig framför mål och på fasta situationer och har vare sig tekniken eller speluppfattningen för att göra detta United bättre framåt. I min värld. I Ten Hags finns det så klart gott om fördelar med Wout, men jag har ofantligt svårt att se dom.
Försvarsspelet i samband med 0-1. Jösses. Spelarna med McTominay i spetsen stod och försökte toffla bort bollen i eget straffområde. Så kan man ju inte hålla på?!
Frågetecken:
Annonse
Elvan som avslutade matchen bestod enbart av spelare som avslutade matcher under Ralf. Var det en markering från ten Hag?
Hur bra Erik än lyckats med att förändra mentaliteten på detta United har han fortfarande laguttagningar och formationer som ter sig helt obegripliga. Vad tänkte han att McTominay som #9 och Wout som #10 skulle åstadkomma?
David De Geas linjespel är svårt att ifrågasätta. Men än en gång: Hans brist på förmåga att dominera i luften defensivt och enbart hålla sig till linjen är alltför påtaglig. Han styr sitt straffområde lika mycket som Wout drar iväg med skytteligatiteln.
300 minuter i ligan utan ett enda mål nu. Kan Martial rädda säsongen?
… and finally:
Brentford och Everton hemma återstår denna påskvecka. På hemmaplan har ten Hag lyckats med i princip allt han misslyckats med på bortaplan. Nu krävs det att han lyckas igen, för att drömmen om en Arsenalpokal ska leva.
Casemiro-Eriksen är oändligt saknade i matcher som mot Newcastle. Förhoppningsvis är dansken tillbaka, åtminstone på bänken, till helgen. Vi kan liksom inte fortsätta att rotera på McFred och Sabitzer.