LvG i samma spår – utan att förlora

Om ni inte visste det så kan jag avslöja det nu: Louis van Gaal kör sitt eget race. Han ger inte upp 3-5-2 i första taget, han väljer Darren Fletcher från start och han får åter se en på det hela taget medioker Manchester United-insats.

Och han vägrar samtidigt att förlora.

Men hans jakt på ”The perfect game” får fortsätta oförtrutet vidare. Det här var nämligen inte i närheten av en sådan.

Jag skrev i bloggen i veckan att det LvG-ledda United, precis som det Moyes-ledda, skulle få uppleva dalar på vägen och att jag var orolig inför Villa. Bortsett från perioden från andra halvleks början till Agbonlahors utvisning var det en befogad rädsla. För det var ingen fotboll att skriva hyllningar om och efteråt känner jag mer likgiltighet än besvikelse eller glädje. Det här var en typisk Unitedinsats 2014/2015.

Uppskattades verkligen:

• Det gav inte önskad effekt, men bytet Wilson-Valencia var ett av de mest tillfredsställande jag upplevt på många år. Inte för att det var det mest klockrena valet, utanför själva symboliken det innebar i det läget av av matchen. En ung, pigg anfallare mot en trött, före detta offensiv kraft som får panik varje gång han inte kan spela hemåt. Ett byte en manager i Manchester United ska göra.
• Att Falcao för andra gången startade en Premier League-match och för andra gången gjorde ett Premier League-mål. Det snittet är okej.

Uppskattades också:

• Ashley Young var bäst i United. Det ska inte förminskas av mig, jag lovar. Han har tagit chansen med kniv, gaffel, slev, ja, hela utrustningen.
• David De Gea. Så klart. Alltid David De Gea. Räddningen på Bentekes nick kan se rutinmässigt ut, men oj vilken kraft belgaren hade på den!
• Inledningen av andra halvlek. Där snackar vi äntligen den press vi vill se United kunna omsätta sitt stora bollinnehav till (88-12 första tio minuterna!). Rooneys passning till RvP – matchens prestation – inledde trycket. Sen sköt Mata ett hyfsat skott och bara minuten senare small det när Radamel lät Youngs inlägg bara möta hans skalle. Tyvärr var det i princip slut med offensiv att tala om därefter.
• Sviten med segrar må vara bruten, men vi är fortfarande obesegrade sedan derbyt, en match vi sannolikt inte hller förlorat om, well, ni minns. Det är enda nederlaget sedan 22 september, och enda nollpoängaren på de 12 senaste.
• Både Di Maria och Rafael var tillbaka! Från start på annandagen, förstås. Om inte brassen hinner stuka foten innan dess.
• Två hörnor. Rooney prickade Carricks skarvande skalle två gånger efter paus och med lite flyt hade åtminstone en av dem kunnat studsa rätt.

Uppskattades inte:

• Jag önskade mig en kanoninsats, det hade varit en magnifik julklapp. I stället fick vi 70 minuters dödgrävarfotboll från United. De 45 i första och de 25 efter utvisningen var bedrövliga. Halvlek nummer ett såg Ashley Youngs inlägg vara den hetaste målchansen! Vi är fyra månader in i säsongen och jag förstår fortfarande inte vad 3-5-2-uppställningen ger oss. Precis som tidigare verkar det vara upp till de tre längst bak att stå för kreativitet och uppspel och när varken Jones eller Evans klarar det (Jones har aldrig gjort det och Evans är ur slag) försvinner så oerhört mycket. Efter Agbonlahors utvisning såg faktiskt Villa ut att vara närmare segern än United, som helt tappade tempo och såg ut som att man spelade med en ledning i ryggen. Så ska det inte vara, oavsett på vilken arena det spelas boll.
• Beslutet att starta Darren Fletcher. Jag misstänker inte att LvG är sentimental – det kanske beslutet att ge vicekaptensbindeln till Carrick mitt under säsong kan bevisa – så därför måste Fletcher övertyga så pass under träningarna att han förtjänade en plats i startelvan när Herrera (surprise, surprise) gått sönder och Fellaini fått baciller. Men då är ju frågan varför han redan i halvtid ångrade sig? Nej, Darrens tid i United är rimligen över.
• Okej, RvP hade inte imponerat, men det bytet i 60:e var märkligt. Varför inte ta exempelvis Mata i stället?
• De övriga hörnorna. Inte ens nära.

Sist:

• Vi har inte haft samma startelva två matcher i rad sedan november 2012, vilket ju är helt sanslöst även om mycket beror på medveten rotation. I eftermiddag fick vi i alla fall se samma försvarslinje som senast.
• Jag gillar verkligen inte Rooney centralt på mittfältet. Inte för att han skämmer ut sig där, utan för att han behövs för att ställa fler frågor till motståndarbackarna i stället. Däremot gillar jag att Carrick fick flytta upp efter vilan.
• Phil Jones manöver strax innan han täckte Fabian Delphs (en av planens bästa) skott var talande. Helt obegripligt försökte han passa en ouppmärksam Evans, varpå han följde upp med att halka. Och så återhämtade han sig och täckte avslutet. Han är ofta både fel och rätt på kort tid, Philip.
• Jag vill fortarande tro att 1-0-målet var mycket mer Bentekes förtjänst än Evans misstag.
• Masons val att skicka ut Villas vicekapten var vågat och det går att argumentera för och emot det. Jag anser att det var mer rött än gult då han lät högerfoten fullfölja. Men det tog ett antal repriser innan jag bestämde mig.
• Däremot är Lee Masons val att skicka ut tre minuter till fjärdedomarens skylt ett av de allra märkligaste val jag upplevt på tilläggstidsfronten. Jag hade inte protesterat om det varit sjut-åtta. Men tre?! Herrejösses. Fem byten, skador, publik som kastade boll till varandra, Villa som maskade. Nu hade ju inte United gjort ett segermål om det så varit 15-20, men det är principen det handlar om här.
• Newcastle på annandagen! Det är till dess United sparat höstens mäktigaste framträdande! Jag har det på känn!