Även om Zlatan Ibrahimovic trots sitt stora ego talade om kollektivet efter den här vinsten så vet han mycket väl att den handlade om en man: Han själv.
Utan Zlatan hade vi aldrig fått den här titeln.
Utan Zlatan hade Uniteds säsong sett väldigt mycket annorlunda ut.
Utan Zlatan – inget party i kväll.
Annonse
Som svensk har det varit en ynnest att följa den störste fotbollsspelare vårt land har producerat, redan innan han flyttade till världens vackraste stad.
Det är en gåva.
Kärlek!
ZLATAN. Den långe, briljante, glänsande, mästerlige, superbe och fulländade spelaren. Man kan inte göra annat än att beundra hans grinta, hans vinnarskalle och hans näsa för att hitta framgångar även när loppet ser kört ut. Jag trodde visserligen att han skulle sätta frisparken men jag trodde också att han sabbat omställningen när han stannade upp med Rashford i djupled. Det hade han inte. Och dessförinnan hade han tagit tag i hörndefensiven med två rensningar. 36 år i höst – 26 mål i bagaget redan.
Supér:
Effektiviteten i första halvlek! Två chanser – två mål.
Herreras inlägg till segermålet var dagens bästa passning. Även hans förarbete som ledde till frisparken som Zlatan dunkade in höll högsta klass. Och jobbig var han att möta, som alltid. Gud vad jag skulle tycka illa om honom om han var i ett annat lag …Avsluttet et vakkert angrep: Jesse Lingard.
Superanfallet till Jesses avslut: Från Pogba till Rojo till Martial till Rojo till Lingard och till slut gör Jesse det han alltid gör på Wembley: Mål. Att han sen, som de flesta av sina lagkamrater, var iskall i övrigt spelade i det ögonblicket ingen som helst roll. Måste vara en alldeles magisk känsla i hans kropp i det läget: Wembley, cupfinal, hans älskade United, mål. Igen.
Matchen! Trots, eller snarare tack vare, alla misstag från båda sidors defensiv var det inte lätt att slita ögonen från drabbningen. Den hade det mesta och det enda som egentligen saknades var ett par röda kort och nåt självmål.
Underwhelming:
Marcos Rojos insats som vänsterback. Argentinaren har imponerat som mittback under säsongen, men ytterst sällan på ytterposition. Ändå anses han vara bättre än både Shaw och Blind där. Det är en gåta.
Pogba igen. Än en gång: Vi kräver mer.
Insatsen (räknas ju egentligen inte så här i efterhand) var på det stora hela en av de sämre United stått för på länge.
Försvarsspelet överlag. Vid reduceringen var Rojo helt uppe i det blå medan Bailly – som fram tills dess varit rörig – var virrig värre och tappade Gabbiadini. Smalling-Bailly har verkligen inte hittat upp till de
Oväntade höjder Rojo-Jones nådde tidigare under säsongen. Och Bailly? Nej, nej.
Annonse
Och till försvarsspelet hör förstås agerandet vid Southamptons hörnor. Det var nära mål nästan varje gång.
Passningsspelet?? Vad hände?? Länge sen jag såg United ge bort så många bollar i märkliga lägen. Och det var inte bara ett par spelare som slarvade, det var överlag. Kanske hade att göra med det myckna matchandet?
Dessert:
Varför hade inte United svarta shorts? Var det inte förvirrande med rött-vitt mot vitt-rött?
Bailly-Herrera-Mata-Lingard körde kortärmat utan handskar. Bailly för att leva upp till Vidic-liknelsen, Herrera för att leva upp till pitbullbilden, Lingard för att han är engelsman från Manchesterområdet och Juan Mata för att han är Juan Mata.
Andre Marriner kunde med gott samvete ha skickat ut både Stephens och Romeu. Likaväl som hans kollega på kanten kunde ha godkänt Gabbiadinis första.
Oj, vad jag saknade Mkhitaryan i kväll. Innan Zlatans 3-2 alltså.
