Manchester United vann ytterligare en seger trots, snarare än tack vare, sin manager.
Hur detta lag fortfarande har chansen till en topp 4-placering är ingenting annat än en gåta som mänskligheten kommer att brottas med i generationer framöver. Jag ser framför mig stora universitetsforskare turas om att gå bet för att hitta svaret.
Förhoppningsvis återstår nu bara tre matcher och tre segrar innan vi ser den självgode holländarens rygg för gott. Och då menar jag inte den för dagen vilade Daley Blinds.
För så här kan det inte fortsätta. Tre poäng idag eller inte. Det är inte bra nog och det har det inte varit på väldigt länge.
Annonse
Inte uppspikade vid skampålen:
Juan Mata. Den lille spanjoren sväljer stoltheten gång på gång och knuffas ut till höger där han gör så lite nytta som möjligt, men blixtrar till ibland ändå. Som i dag. Förutom påpassligheten i att hänga med framåt i samband med målet var det han som skapade ett par halvchanser åt gästerna innan dess. Utan Rashford och Martial är det nämligen inte mycket annat som händer i offensiven om inte Mata bidrar.
David De Gea behöver aldrig skämmas för någonting längre. Mer än att han hellre vill sparka boll i sin hemstad. Om det nu kvalar in på en sådan lista.
Ander Herrera fick sent besked om sin närvaro i startelvan och det syntes, då spanjoren var osedvanligt osynlig första tredjedelen av matchen. Men ju längre den led desto viktigare blev hans intensitet och kompanjonskap med Juan Mata. Obegripligt lite speltid.
Målet:
Bassong missbedömde, Rooney missbedömde och tvingades passa Mata. Alltså: Det var inte meningen. Det blev meningen för att Rooney fuckade upp saker först.
Uniteds avslut på mål förutom målet:
Jesse Lingards tama skott rakt i magen på Ruddy i första halvlek.
Det var det. Allt. Mot Norwich.
Mindblowing på fel sätt:
Apropå Lingard så vet ni vad jag anser om hans plats i elvan. I dag fick jag verkligen vatten på min kvarn då 23-åringen måste ha svarat för sin allra blekaste insats för säsongen. Han sprang som i ett vakuum och när inte ens hans rappa ben bidrar är det inte mycket till kreativitet vi får av honom. Obegripligt att han och Mata inte bytte position redan efter en kvart. Samtidigt helt i linje med deras managers tankeverksamhet och taktiska dispositioner.
Första 45. Norwich slåss för nytt kontrakt medan United ska försöka gneta till sig en topp 4-placering – och så bjuds vi på detta fotbollsgodis. Jag satt och funderade över hur många matcher jag sett under Louis van
Gaal som skulle kvalificera sig in på en topp 10-lista över sämsta Unitedmatcher jag upplevt. Den här halvleken bidrog till det tänket.
Andra 45 var inte riktigt lika förbluffande usla, men det var svårt att komma ner till den nivån. Totalt sett blir det kanske 1,5 i betyg på en 10-gradig skala i underhållningsbranschen.
Hur Louis van Gaal kan klanta till det så mycket som han fortsätter att göra gång på gång. Helt osannolikt att inte ha en anfallare på bänken och enda alternativet i offensiven är en Adnan Januzaj som knappt rört bollen under 2016.
Memphis Depay har Nanisyndromet som ursäkt: Han kastas in och ut ur startelvan med ojämna mellanrum. Men det ursäktar inte hur han kan vara så in i helvete dålig.
Behandlingen av Adnan Januzaj. Belgaren var på väg in i spel (minst) två gånger, men först valde Van Gaal att plocka in Schneiderlin och därefter TFM. Defensiven först.
Marcos Rojo är usel som vänsterback i match efter match efter match. Vad gör Louis van Gaal då? Han sätter in honom som mittback. You could not make that up.
Sist:
Annonse
Jag är uppriktigt avundsjuk på er som känner genuin glädje efter en sådan här vinst. Uppriktigt. Hedersord. Själv känner jag mer likgiltighet och uppgivenhet och det är känslor jag så innerligt gärna skulle kasta på soptippen.
Trepoängaren innebär – otroligt nog – att United har en reell chans att knäppa City på fjärdeplatsen. Det krävs dock sannolikt att grodätarna snuvar våra grannar på trean i morgon för att det ska kunna bli verklighet. Men slagläge är det, trots allt.
