Titelförsvararna rivstartade som i fornstora dagar och pulvriserade Reading. Rashford satte tonen redan efter en halvminut med det första av 100-talet avslut som Old Trafford fick bevittna i eftermiddag.
En näst intill perfekt resa mot #13.
Joyride:
Anthony Martials första halvlek. Fransmannen har verkligen briljerat de senaste veckorna och i dag backade Readings försvarare redan innan bollen nått Martials fötter. Det var bara en tidsfråga innan han skulle rulla in bollen. I andra försvann han mer, vilket han haft en tendens att göra ända sedan han kom till klubben.
Manchester Uniteds anfallsspel. Med Marcus Rashford som spets får man en annan möjlighet då tonåringens djupledslöpande är vassare än hans mentors.
14 raka utan förlust nu! 8 raka segrar! För första gången sedan Alexanders dagar räknar jag numera med vinst – eller åtminstone icke-förlust – varje gång United möter ett på papperet sämre lag och den känslan är fantastisk att bära med sig. Med Hull hemma om några dagar kan United gå in mot Liverpool bröstspända á la Cantona.
Annonse
The Look:
Michael Carricks genomskärare till Marcus Rashford. Wow. Ingen annan spelare på planen skulle ha fixat att leverera den med samma precision.
Wish I Could fly:
Ashley Youngs skor hade åter installerats med Inspector Gadget-fjädring. Å så vackert det var att se att den gamle Watfordidolen inte hade glömt hur man kastar sig ut i världsrymden igen. (För övrigt anser jag att det är lika mycket fusk att dra en motståndare i tröjan som att filma).
Almost Unreal:
Al-Habsis Peter Enckelman-imitation som gav Rashford hans garanterat enklaste mål under 2017. Ovärdigt, men samtidigt symptomatiskt för hela Readings försvarsinsats som var under all kritik. Älskar dock Rashfords beslutsamhet i avslutet. Det skrek «här får ni för att ni är så usla, Reading!».
Crash Boom Bang:
18 avslut mot mål under första halvlek borde förstås ha resulterat i fler än två mål. Den store syndaren var Marcus Rashford som missade flera superchanser, men han fick som ni såg skaplig revansch efter paus.
Wayne Rooneys inneboende tro att han en dag ska lyckas chippa in bollen från 15-20 meter. Jag kan inte minnas att han lyckats med det de senaste tio åren. Men, men, man ska ha tro på sig själv. Och det har kaptenen aldrig saknat. 249:e fullträffen i dag, förresten, och vad skulle passa bättre än om han lobbade in #250 i 90:e nästa helg?
Daley Blind verkar inte vara en spelare som trivs med att inte spela regelbundet. Den här säsongen har varit hans mest beskedliga i klubben och mot Reading var han off the pace – igen.
Readings försvarsspel … vilka ytor United fick! Jakob Stam ser visserligen glad ut på en fotbollsplan lika ofta som Antonio Valencia, men nog hade han fler rynkor än vanligt när han bevittnade detta magplask.
Innan målflaggan:
Men visst skulle Ashley ha haft gult för sin filmning och likaväl kunnat ha fått rött direkt för sin tackling i öppningen av andra.
Marcos Rojos skada kanske får Mourinho att tänka om angående backvärvningar i januarifönstret. Han verkar ha noll tilltro till Timothy Fosu-Mensah och Tuanzebe är inte med på många samlingar med A-laget så Nilsson Lindelöf-affären, som ju var «klar», kanske är back on beroende på hur illa det är med argentinaren.
Svenske experten Bosse Peterssons «Det där är en hälsning som säger en del» efter Rooneys sedvanliga firande mot himlen var dagens mest kryptiska på Viasat.
Förutom Rojos skada blev det en perfekt match för Mourinho. Portugisen kunde vila sina nyckelspelare, byta ut Carrick och Mata och slapp omspel. Samtidigt hade han en startelva med nio landslagsspelare och två rutinerade ex-diton. En av de bästa trupper vi haft på länge börjar agera som just detta. Och det kan vi tacka managern för till stora delar.
