Wembley, vi är på väg!

– Herrera og Fellaini imponerte

Les mer...

I kväll skiter vi i estetiken, underhållningsvärdet och utförandet – i alla fall i ingressen – och konstaterar helt enkelt att Manchester United har ett ypperligt läge att äntligen nå Wembley igen. Hemmamatch mot våra favoritmotståndare mot London och därefter ”bara” Liverpool som reella utmanare på papperet.

Det är som bekant elva år sedan senast och det är några av er som inte ens minns en Unitedkapten med FA-cupbucklan i luften.

I loved:

• Förändringen med Ashley in – Falcao ut. Ibland får jag för mig att Louis van Gaal sitter och tänker på annat och plötsligt kommer på ”men vad har jag gjort! Ryan, har du sett?! Jag måste ju fixa det här på en gång! DOMAREN! BYYYTEEE!”. Med Young och Di Maria på kanterna, Fellaini på topp, Herrera i mitten blev det en annan dynamik i spelet. Som också gav tre mål.
• Rycket från Rooney innan tysken slajdade ut mot honom. Det finns trots allt lite spår från tonårs-Wayne kvar. Apropå straff eller inte straff så är vi tillbaka i den gamla diskussionen om spelaren måste ramla för att det ska vara en förseelse eller inte. Den här gången hade Rooney kunnat stå upp om han velat, men då hade han inte fått straff. ”He’s taking evasive action” sa Roy Hodgson i BBC-studion. Slutsatsen: Filmning och solklart rätt domslut och vips så var kaptenens värsta måltorka på nio år över.

Också på hjärtelistan:

• Fellaini på topp slår Fellaini på mittfältet alla dagar i veckan. Och hans lilla knuffar strax innan nickduellerna i straffområdena är nästan lika högklassiga som hans spel med bröstet.
• Hade jag varit mer av en megafon av snabba, ogrundade och alltför tidigt positiva slutsatser hade jag påstått att mittbacksparet Smalling-Rojo bär spår av Pallister-Bruce. Men jag gillar hur de kompletterar varandra.
• Ashley Young har gått från straffixare till mållinjeräddare. Lika viktigt det.
• 2-1-målet. Älskar man United älskar man kantspel med inlägg och mål. Och han kan ju fortfarande utföra sin enda fint/dribbling, Antonio!
• Djupledsspelet. Vi såg prov på det flera gånger i första halvlek, framförallt när Di Maria hade bollen. Men varför då inte Wilson i stället för Falcao, till exempel?

Helt okej:

• Luke Shaw. Växer lagom fort.
• Ander Herrera. Knappt med i matchen första 20, men han växte. Och jag föredrar en spelare som tar risker för en hemåtvändare varje dag i veckan.

Inte okej:

• Varför startar han Fellaini som mittfältare för att instruera spelarna att spela en match som istället skulle ha passat Juan Mata mycket bättre? Var det så enkelt – och märkligt – att han bara startade belgaren på grund av hans längd?
• Första timmen. Innan Herrera prickade in kvitteringen hade United 330 minuters spel borta mot MK Dons, Yeovil, Cambridge och Preston North End med två mål att visa det (och då var ett kontringen på stopptid mot Yeovil). Man hade inte ens ett skott på mål och passningstempot var marginellt högre än ett League One-lag förfogar över.
• Falcao såg ut som han gjort under majoriteten av sin Unitedkarriär: Ivrig, kantig och ofarlig.

… och så:

• Infrusen 1: Juan Mata. När nu Ander Herrera tillfälligt (?) tinades upp är det hans landsman som hamnat i LvG:s frysbox. För tredje matchen i rad – efter 3-0 mot Cambridge – fick den lille trollmannen börja på bänken.
• Infrusen 2: Rafael. Eller knappt ens i frysen, han är antagligen på en beordrad enmansexpedition till Nordpolen.
• 1 förlust på 19 senaste! United har faktiskt inte förlorat utanför Manchester sedan 3-5 mot Leicester.
• Verkligheten är att det inte är lätt för van Gaal. Fansen klagar på att han spelar fel formation. Han byter – och spelet blir inte bättre. Herrera får inte spela. Han sätter in Herrera – och spelet blir inte märkbart bättre. Rooney som mittfältare. Han sätter Rooney på topp – och det märks ingen skillnad.
• För första gången sedan West Ham i september spelade samtliga fem nyförvärv tillsammans med mannen som sannolikt inte blir mer än en parentes i Unitedhistorien.
• Spontana reaktionen var att det var ett billigt mål för Preston. Reprisen visade touchen på Valencia, men det var ändå en liten ögonbrynshöjare med tanke på att De Gea är just De Gea.
• Phil Dowd lät alltså bli att ge Kevin Davies två gula kort. Ett av de sämre besluten jag sett Phil Dowd ta. Ni som kan er Dowd vet vad det betyder.
• Rafael – Gibson – O’Shea – Fabio. Så såg Uniteds mittfält ut senast Arsenal spelade FA-cup på Old Trafford. Efter den obegripliga finalförlusten 2005 blir det här fjärde gången i rad Wenger tvingas spela inhemsk cupfotboll mot United på bortaplan. United har 3-0-0 och 7-0 i målskillnad på de tidigare mötena.