Ordningen på väg at återställas

Visste hade vi känslan av att United skulle fixa den här gruppen? Men visst trodde vi också innerst inne att det skulle kunna bli lite gupp på vägen mot slutspel?

Men när både Daley Blind och Matteo Darmian har avslut på mål och United utan att behöva skämmas för det kunde ha vunnit med både 9 och 10-0 (eller 1) så blev kvällens defilering i Moskva aningen oväntad. 

Utan att behöva ta i från tårna konstaterar jag nu att United är klart för fortsatt Champions League-spel i vår. Och vi är inte ens i oktober. Ordningen börjar sannerligen återställas på många plan.

Förträffligt:

• Alla dessa tidiga mål! Med tanke på mängderna av 0-0-resultat i halvtid på Old Trafford på senare år är det en ytterst angenäm omställning att få uppleva sånt som Lukakus fjärdeminutsnick i kväll.

• 4-1 på bortaplan, i Moskva, i höstrusket. Det är inte lika otippat som Moyes och hans 5-0 i Leverkusen, men det är ändock lika imponerande.

• Romelu Lukaku. Belgaren är så jävla bra i straffområdet att jag inte kan låta bli att svära.

• Henrikh Mkhitaryan. Armeniern har en stor svängradie, där han ibland blandar extremt enkla missar med fantastiska löpningar och assists. I kväll fixade han en straff och var alert på en retur och noterades för ett mål – trots att han tappat boll flera gånger. Jag älskar den här typen av spelare som har en offensiv roll och inte är rädd för att misslyckas.

• Anthony Martial. Fransosen gör så här långt en bättre – mycket bättre till och med! – än succén efter hans (enligt Aftonbladet) «omänskliga» övergång till United för ett par år sedan. Hans inlägg till Romelu till 1-0 var vackert, hans dribblingar likaså, men straffen var höjdpunkten. Det var Miguel Indurain-Gunde Svan-puls på Tony när han likt Cantona skickade målvakten åt ena hållet och bollen åt andra.

• David De Gea. Spanjoren får inga rena lakan med sig hem från Moskva, men som han agerar när han behöver rycka in. I kväll ställdes han, ibland lite för lätt, på snabba prov av ryssarna – men reflexerna var heta även i kylan. Han är så bra – och han har potentialen att bli den bäste vi någonsin haft i modern tid. Faktiskt. Ursäkta, Peter och Edwin.

Irriterande:

• CSKA:s reduceringsmål. Det är alltså den här nivån vi är på: Irriterade över ett 1-4-mål i 90:e. Låt oss stanna vid det.

• Att vi – trots allt – inte gjorde fler än fyra. Nej, då, jag bara skämtade. Eller?

Små orosmoln:

• Anthony Martial haltade av efter ytterligare en MotM-insats. Roligare syner kan man se såna här gånger.

• Hur är det egentligen ställt med Paul Pogba? Är det lika hemligt som vilken skada Zlatan egentligen drabbades av? Nu tror jag givetvis inte att det är lika illa ställt med Pogba, men jag undrar varför United hemlighåller så mycket om den här typen av händelser?

Sist:

• Hur bra kan detta United bli under säsongen? Kan vi till och med vara med och utmana om ligatiteln? Jag är ännu inte helt övertygad om det, men klart är åtminstone att Mourinhos agerande som manager hittills har lyft United på ett annat sätt än hans företrädare efter Ferguson. Det handlar inte bara om en större plånbok utan om så mycket annat.

• Victor Lindelöf fortsätter att få chanser i allt annat än ligaspelet och den här gången var svensken åter mer stabil (jämfört med mot Burton, exempelvis) och beroende på hur illa ställt det är med Jones kanske han på allvar kan konkurrera med Smalling om en plats bredvid Bailly även i Premier League.

• Valencia, Pogba, Fellaini, Carrick, Jones saknades och ändå var United i en klass för sig. I Champions League, på bortaplan. Lovely. Det borde, kunde, skulle kanske ha varit 7-8-9 mål framåt, men kom igen – det här är så övertygande det kan bli.

• Pontus Wernbloom borde givetvis ha fått rött kort av sin landsman för sin helt beräknande armbåge i ansiktet på Micki. No doubt about that.

• Varför plockar han Ashley Young? Är det för att engelsmannen är trött? Varför vilar han inte Lukaku?