Svensk stemme: – Han spelade för två

Av: Mats Svensson

 2-1 på Stamford Bridge och tredje raka bortasegern och det är svårt att inte älska Marcus Rashford efter det där målet. 2019 har knappast bjudit på ett vackrare Unitedmål än engelsmannens 52:a för sitt älskade United.

Out of this world!

• Rashfords frispark var den snyggaste frispark jag sett sedan, ja du gissade rätt, Ronaldos på David James all those years ago. Grabben höll på många håll att bli ett skämt när man snackade United och frisparkar, men nu får kritikerna vara tysta åtminstone till säsongen 2020/2021 är slut. Och att han hade staken i sig att gå fram och ta en straff efter att ha missat senast … han har helt klart mentaliteten för den allra högsta nivån.

Briljant:

• Scott McTominay. Om han har var bra mot Norwich så var han en nivå ännu högre upp på Stamford Bridge. Han spelade för två: Bröt uppspel, kom i skottlägen och spred passningar offensivt och gav Chelseamittfältet en rejäl omgång. Att han dessutom ser ut att njuta innerligt av att spela i United (titta på hans firanden vid våra mål!) ger honom en extra skjuts i mina ögon.
• Noll vinster på bortaplan på sex månader – och så plötsligt, från ingenstans, tre på sex dagar! Solskjaer verkar ha hittat en stabilitet i presspelet som ger utdelning och vi ska inte heller underskatta nivån av självförtroende. Kanske var 1-1 mot Liverpool det som det här laget behövde för att kicka sig själva i rumpan och kliva upp en nivå.
• Apropå Solskjaer och hans taktik har omstruktureringen av uppställningen – och i viss mån även förmågan att byta formation – gjort susen på många sätt. Även om det fortfarande är svårt att se Uniteds intentioner i uppställt spel, med bollen i ägo, var det lätt att se hur man ville störa Chelsea med just en hög press från både kanter och centralt. Med snabba och bollskickliga spelare som James och Rashford gav det Chelsea stora bekymmer.

Gediget som tusan:

• Brandon Williams måste ju vara lagets bästa vänsterback nu, va? Definitivt bättre än Young och Rojo i alla fall. Dags att spela lite mer i Premier League för honom. En av de bästa mot Chelsea, även om det var lite (som man kan förvänta) oro i leden ibland. Helt respektlös och med en härlig fart på kanten.
• Normalt när United sätter in det där brukar det hålla första kvarten och sen blir det misch-masch av det hela. Nu verkade laget ha hur mycket kondition som helst och satte Chelsea under press i 90 minuter, vilket var någonting jag knappt sett tidigare.

Obegripligt:

• Jesse Lingards rush av poäng där en gång i tiden för något år sedan. Jag har alltid tvivlat på Lingards kapacitet (jag skrev till och med en gång för några år sedan att han aldrig skulle få en minut i Premier League för United), men började tvivla på mig själv i samband med det. Det senaste året har Lingard dock mest tvivlat på sig själv. Om jag räknat rätt: Lingard har gjort 1+1 på sina 31 senaste framträdanden i United. Varav en av poängen var en assist mot Rochdale i ligacupen. Mot Chelsea klev han av med 15-20 kvar och jag kan helt ärligt inte minnas någonting han gjorde, mer än möjligen någon halvchans i början av matchen – och det här är en spelfördelare vi snackar om.
• Vad pysslade egentligen kaptenen och hans undersåtar med i samband med Chelseas kvittering? Så enkelt kan det inte få gå till. Maguire har varit lite off senaste tiden och var det igen där.

Sist:

• Någon som saknar Pogba? Är han kvar i klubben?
• Colchester hemma och det är så klart en semifinal för OGS som väntar. Sannolikt bästa chansen för en pokal 2020. Och jag vinner hellre ligacupen än Europa League.
• Har Rojo tappat förmågan till sina vansinnessatsningar? Eller har han «växt upp»? Nästan så att jag satt och längtade efter en klassisk kapning från argentinarens sida. I stället var han faktiskt helt okej i London. Världen är upp och ner ibland.